Berätta lite om dig själv, föreningen du är aktiv i och vad du drömmer om att bli.

Mitt namn är Eleonora Svanberg och jag studerar kandidatprogrammen i fysik och matematik vid Stockholms universitet. Sedan jag var liten har jag tyckt universum varit intressant och efter att ha fått testa på forskning har jag insett att det är så jag får utforska allt häftigt, och dessutom få betalt för det! Just nu forskar jag på matematisk astrofysik vid University of Cambridge och studerar roterande diskar.

Fysik och matte är som många andra naturvetenskapliga områden mansdominerande, något som jag redan märkte i grundskolan när jag nog var den enda tjejen runt omkring mig som öppet gillade matte. I gymnasiet startade jag därför den ideella föreningen Girls in STEM (Science, Technology, Engineering och Mathematics) som jobbar för att få fler tjejer och icke-binära att söka sig till dessa områden. Det gör vi främst genom tre delverksamheter:

• håller i aktiviteter som visar på hur roligt STEM är

• lyfter upp förebilder och diskuterar stereotyper

• skapar ett stöttande nätverk med likasinnade runt om i Sverige

Har du alltid varit intresserad av matematik och i så fall, vad har varit den största utmaningen med att växa upp som matematikintresserad tjej? Hur var det särskilt i mellan- och högstadiet?

Jag har alltid föredragit att plugga matte framför andra ämnen då jag upplevde det som mindre “kunna saker utantill” jämfört med andra läxor jag kunde ha. Det kändes strukturerat och vackert på något sätt. Som att lära sig ett fint språk. Jag har flera minnen från när jag gick i grundskolan och var den enda tjejen i min klass som ville göra de utmanande “problemkorten” som man fick göra om man hade gjort klart kapitlet i tid. Mitt tydligaste, och mest tragiska, minne var dock från en dag i 3:an på lågstadiet då jag efter skolan hade sprungit upp gråtandes och låst in mig i badrummet. Jag trodde det hade blivit något “fel” när jag “skapades”, jag borde egentligen blivit en kille för jag tyckte om matte så mycket. Jag var övertygad om att det hade blivit något misstag.

När jag tittar tillbaka på det här tycker jag inte att min reaktion var konstig; jag såg ju bara killar dela mina intressen i matte och att spela dator. Mot mellan- och högstadiet började ”gilla matte” också ge en stämpel av att man var “nördig” och omöjligtvis kunde ha andra intressen så som smink, kläder och dansa. Det var som att vissa intressen var svårare att koppla ihop med att också ha ett matematikintresse. Det tog alldeles för lång tid tills jag insåg att det var just de typiskt feminina intressena som krockade i andras ögon.

Det här är tyvärr fortfarande något som kan hittas i många ögon, men att så tidigt placeras i ett fack kändes inte bra alls. Det var som att jag behövde välja mellan att tappa de andra intressena jag delade med mina vänner med att läsa på om geometri på fritiden – varför kunde jag inte göra allt? Som tur var hade jag bra stöttning från mina ingenjörsföräldrar, men utan dem vet jag inte om jag hade varit där jag är idag. Det är stor sannolikhet att jag hade sett en TikTok-video om att matten på gymnasiet är så svår och att man “begår socialt självmord” om man läser natur, och därför kanske inte valt att plugga det.

Har du några tips till lärare i grundskolan på vad de kan göra för att främja och utveckla matematikintresset hos särskilt tjejer?

Jag tycker det är viktigt att tidigt börja prata om matte och allt som kommer med det. När jag undervisade under året mellan gymnasiet och universitetet tyckte jag att det var tydligt att matematiklärningsprocessen är speciell, den känns väldigt individuell på ett sätt. Det är ofta tydligt när du gör fel och med sådana starka kopplingar till intelligens är det lätt att självförtroendet börjar spela stor roll. Därför tycker jag att man bör normalisera det som ämne och intresse, inte som en naturbegåvning. Säga att det tar tid att lära sig ibland, men det betyder inte att du inte ska hålla på med matematik. Ta upp dessa fack om att man antingen är bäst eller sämst på matte och vänd det till att matematik är en kunskap man pluggar sig till, vissa har spenderat mer tid än andra och några kanske behöver en annorlunda studieteknik.

Men det kanske viktigaste är att prata om alla stereotyper och rädslor. Det finns flera studier som visar på att om tjejer vid ung ålder får höra att det finns externa faktorer som gör att man känner sig dålig på matte så kommer de senare få lättare att koppla ifrån tankar som “jag är för dum för det här”. När man som tjej pluggar ett område som redan från samhället – p.g.a. den låga andelen kvinnor verksamma inom det – får höra att det inte är något för dig blir det tyvärr lättare att släppa matematikdrömmarna när man stöter på hinder, som alla någon gång gör i en inlärningsprocess. Speciellt om det inte finns stöttning hemifrån.

Eleonoras tips på frågor att diskutera och prata om i helklass eller mindre grupper:

• Känner du dig osmart när du pluggar matte?
• Hur känner du när du gjort fel i en matteuppgift?
• Vad tänker du på när du hör matematiker?
• Vad betyder det att vara “bra” på matte?
• Vad är en “nörd”?
• Hur tycker du man pratar om matte i sociala medier? Vad tror du det får för konsekvenser?

För mer inspiration och information, kolla gärna in Eleonoras Instagram: @elle.pyc

‍